Att tillverka olika smycken har alltid varit något jag gillat. Det har gått i omgångar allt eftersom lusten faller på. Jag har haft olika perioder med olika typer av material och smycken och det är väl inte så konstigt egentligen med tanke på att modet när det gäller smycken också förändras. Jag minns att jag hade en speciell förkärlek till läderband under en längre period. Detta var under hela nittiotalet som jag flitigt använde läderband och läderremmar till smycken. När vi tillbringade en hel sommar i Italien och Spanien under denna tiden så var det väldigt populärt med läderband och läderremmar runt både halsen och armen. En del hade också läderband runt vristen.

Vägrade ta av mina läderband

När vi kom hem från Medelhavet till ett grått och regnigt Sverige var den allt bleknande solbrännan och våra läderremmar det enda som vi hade kvar av Spanien, förutom våra minnen och värkande njurar av för mycket dricka. För mycket av det goda och för lite av det hälsosamma helt enkelt. Jag träffade min blivande sambo i samma veva som vi kom hem igen och han kunde inte förstå varför jag envisades med att ha alla mina (10-15?) läderband runt handlederna. Jag var lite elak mot honom en gång och sade att det var ett läderband för varje kille jag hade haft. Det slog nog lite väl hårt.

Han klippte av mina läderremmar!

Jag minns också (hur ska jag kunna glömma det) den gången som min sambo, ja vi blev det redan efter sex månader, klippte av alla mina läderremmar. Vi hade varit ute och festat, kanske lite väl mycket, och i alla fall jag var tydligen väldigt trött och sov halva dagen. Då såg min sambo sin chans att klippa av alla mina läderband och därmed frigöra mig från alla mina ”killar” som han fortfarande trodde. Jag blev skitsur och sade sanningen, att det inte alls hade något att göra med några killar. Han blev faktiskt lite tagen på sängen. Sedan dess har jag inte haft några läderband på mig.